Jag har ett ganska klurigt förhållande till arbete. Jag älskar nämligen att vara ledig. Samtidigt har jag en förmåga att göra ett bra jobb. Det är iallafall vad andra säger. Hur får man detta att gå ihop?
Förmodligen gör min fokus och intensitet på och i arbetet, att jag längtar efter och uppskattar ledigheten. Jag har kollegor som har svårt för att vara helt lediga, vilket jag upptäckt är en svårighet för många lärare och andra personer som jobbar inom socialt arbete, men detta är absolut inget problem för mig. Vilket jag är mycket glad över.
Ofta får jag frågan: ”Vad gör du nu då?” Detta grundar sig förmodligen i att jag de senaste åren hållit på med ganska många olika saker. Sedan jag tog studenten från Elof Lindälvs gymnasium i juni 1996 har jag under dessa 13 år: Arbetat som truckförare på Beiersdorf i Kungsbacka(96-97), gjort vapenfri tjänst som Räddningsman i Revinge(97), läst till och arbetat väldigt kort tid som Undersköterska i Göteborg (98-99), läst till Audionom i Göteborg (99-01), arbetat som Audionom i Skene och Borås (01-05), läst till yrkeslärare (Omvårdnad) i Göteborg (05-06), arbetat som Deltidsbrandman i Kungsbacka (05-09), startat och arbetat med Lyckans Backe i Lerkil (05-06) och arbetar nu, sedan -06, som Yrkeslärare på Omvårdnadsprogrammet i Göteborg på Katrinelundsgymnasiet.
I varje jobb som jag har varit i, har jag alltid sagt: ”Detta är det bästa och roligaste jobb jag har haft!”. Eventuellt är det så att jag verkligen har lätt för att se mening i det jag gör och då blir jobbet roligt. Min önskan är verkligen att jag alltid ska kunna känna så här för varje jobb och uppgift jag har.
En annan sida av min jobbkarriär är att jag aldrig hållit fast vid något jobb i mycket mer än 4 år. Detta har främst berott på att andra chanser har dykt upp, men jag har på något sätt p.g.a. rastlöshet sökt upp andra och nya vägar att gå. I grunden för detta ligger nog även min rädsla för att ”fastna” på ett arbete. Att efter många år gå kvar i samma spår och känna att det man gör är tråkigt och meningslöst.
Samtidigt är jag väldigt konstruktiv i mina tankar, och detta leder också till att jag kan få idéer och samtidigt möjligheter som leder vidare. Detta kanske gör att jag aldrig riskerar att hamna i gamla fåror…
Detta läsår har jag förmånen att få gå ett orienteringsprogram som heter Morgondagens Enhetschefer. Det är en slags orienterande utbildning för personer inom Göteborgs Stad som kan tänka sig att arbeta som ledare i framtiden. En del av denna utbildning är karriärsplanering. Där tittar man, bland mycket annat, på vad som är viktigt för den arbetsplats man är på. Här har jag kommit fram till att för mig är det två saker som är mycket viktiga: Möjligheten att kunna utveckla verksamheten och att det på arbetsplatsen finns möjlighet till bra kommunikation. Det finns fler delar som är viktiga, men dessa är för mig grundläggande.
Om min framtid vet jag ingenting. Att inte veta tycker jag är bra, och väldigt spännande. Jag tar min yrkeskarriär för vad den blir, och den attityden tror jag gynnar mig i många lägen. Det enda jag vet är att jag just nu är på en arbetsplats och har ett jobb där jag trivs mycket bra. Jag är inblandad i flera nya projekt som förbättrar verksamheten, jag har många bra kollegor med rätt inställning till arbete och jag får arbete med människors utveckling. Kommunikationen är bra och öppen. Detta gäller åt alla riktningar i organisationen.
Vad framtiden har att utlova vet jag inte, men jag tror det kan vara vettigt att ibland fundera på vilken riktning man har just nu, och om den riktningen känns rätt. Annars kanske man plötsligt hamnar på ett mål som man inte visste fanns och egentligen inte ville eller borde ha hamnat på.
Den fundering blir när det är dags att sätta upp mål för 2010. Detta ska jag vänta några veckor med, och istället fortsätta min självanalys. Nästa del att analysera blir min hälsa och jag.
Idag har det varit -17 grader här i Klövsjö, men ingen vind vilket har gjort det möjligt att vara utomhus. Vi har hyrt skidor till barnen och de har hunnit med några åk i den lilla barnbacken. Imorgon blir det, förhoppningsvis, en tidig uppgång och många timmar i backarna.
/Marcus
Om tack och godhet
5 år sedan
Oavsett vad du har gjort innan eller vad du har tänkt att göra, upplever jag att du har en förmåga att reflektera och sätta dina tankar och funderingar i skrift. Därför blir det för en utomstående väldigt intressant at följa dina tankegångar. Detsom tilltalar mig mest är denna öppenhet inför det som är okänt. Jag själv har en väldigt kluven inställning till det. En sida av mig älskar det okända, medans en annan sida av mig gärna vill veta och kunna planera. Kluvet. Därför känns det så otroligt uppfriskande att betrakta någon som handlar utifrån tankar som skiljer sig lite från ens egna. En annan reflektion jag har kring din blogg och det du skriver om, är att du vågar att vara personlig. Du bjuder in. Jag själv tror väldigt mycket på att vi som människor växer genom att berätta livshistorier för varandra. I en annan människas historia kan vi hitta pusselbiten som vi själva behöver. Väldigt många människor på nätet är mer intreserad av att basunera ut, istället för att bjuda in. Genom att du vågar att vara mer personlig och ibland nuddar du det privata, gör att du ger mig känslan av ett samtal. Dina texter skapar funderingar hos mig som ligger kvar i flera dagar och det är jag tacksam för. När någon vågar stoppa lite av sig själv på ett lite mer utlämnande sätt än gemene man så skapar det en process hos andra tror jag. Dina texter har gett mig väldigt mycket och jag är jättetacksam för att du delar med dig av dig själv, dina tankar och ditt liv så här öppet som du gör. Tack / Erica
SvaraRaderaTack för de orden Erica.
SvaraRaderaSom jag har skrivit tidigare så är det för mig själv och mina egna reflektioner som jag skriver. Om du eller någon annan kan se värde i detta så känns det väldigt spännande.
/Marcus