Den senaste tiden i livet har verkligen varit som en torktumlare. Det man dock måste se, är att man är just det - i livet. Man måste vara bra på att ta tillvara på livet, se vad som är viktigt och göra allt detta så bra man kan. För sig själv, men kanske framförallt för de runtomkring. Hur? Ja, det är ju faktiskt väldigt olika. Man uppskattar olika saker med livet, men det viktigaste är väl ändå att inte vänta. Att göra det nu! Carpe Diem...
Den senaste tiden i livet har verkligen fått mig att fundera på framtiden. Vad vill man egentligen hålla på med? Hur vill man göra det? Var vill man göra det? Har kanske inte svar på alla mina frågor, men jag tror att frågorna är viktiga för att komma frammåt i livet och känna att man får ut det man vill av det. Att inte vänta.
Jag läste häromveckan en bokbaksida som jag i resten av mitt liv kommer att ha som en motbild av hur mitt liv ska se ut. Boken som har denna baksida är skriven av Henrik Tikkanen och har titeln "30-åriga kriget". En del av denna baksida lyder så här:
"Kriget i Finland är slut. Men kvarglömd på sin post står soldaten Viktor Käppärä och hittas först tjugo år senare."
Min första reaktion när jag läste detta var att skratta, men jag svalde snart skrattet då jag insåg hur tragisk denna liknelse med människors liv skulle kunna vara. Att stå på samma plats i tjugo år, utan att veta sanningen. Nu kan man visserligen tycka att Viktor Käppärä kände att han hade en mening i livet och då kanske det kan ses som okej. Men jag vill, för min egen del, inte känna att man i sitt liv har lagt tjugo år i onödan. Hellre då att jag är onödigt rastlös och vågar öppna nya dörrar som för mig vidare i livet.
Var för detta mig? Det vet jag inte. Ännu.
Att kunna dela och njuta av livet tillsammans med familj och vänner måste ligga som prio ett. Att jobba för att nå upp till detta mål är prio två. Att njuta av livet innebär också att man mår bra och detta måste också finnas som en förutsättning, därför måste kost och motion ligga som prio tre.
Det går samtidigt inte bara att leta efter nya saker i livet som gör att man mår bättre, man måste samtidigt stanna upp och se vad man har. För min del handlar detta om en underbar familj att leva med, fina vänner att prata med, ett bra jobb med värdefulla uppgifter och en bra fritid med fotboll, segelbåt, poker och det fina huset.
På fredag är det Eriks begravning. Jag har svårt för begravningar, men denna kommer samtidigt att kännas viktig. Viktig för Erik och viktig för oss som är i livet. Det går nog inte en dag utan att jag tänker på Erik och hans Annika. Hon är en otrolig människa som nu gör ett fint och ofattbart jobb med att planera sin kärestes begravning.
Och för oss alla: Ta tillvara på livet. Nu!
/Marcus
Om tack och godhet
5 år sedan
