Familjen och jag

Min tanke med denna loggbok är ju, förutom att skriva om vad som händer i livet, att titta lite på mina olika delar i livet, göra en liten analys, och sedan utifrån detta se vad jag kan sätt upp för mål för att utveckla mitt liv.

Idag tänkte jag skriva om min familj och försöka känna av vad jag anser är viktigast med den.

Min fru och jag träffades på en skolgård under en hösttermin för 25 år sedan. Vi kände varandra inte och visste ju absolut inte att vi en dag skulle gifta oss. Hon hade precis flyttat till samma stad som jag bodde i, och vi hamnade i var sin parallellklass. I gymnasiet blev vi klasskamrater och det var där vi möttes på riktigt och blev ett par.

Några år senare föddes vårt första barn. Moa kom till världen. En liten och gudomligt söt bebis som fångade hela släktens uppmärksamhet under några år. Tre år senare kom lillebror Max och han kom som en härlig frisk fläkt in i familjen. Och ytterligare tre år senare kom Måns, och det skulle snart visa sig att han var lika glad och positiv som sina storasyskon.

Det var när Måns kom till familjen som "vi" blev en helhet. Inte för att det var just han som kom, men för att vår tanke om hur en familj skulle se ut hade blivit sann och vi då kände oss som en hel familj.

Vårt gemensamma äventyr hade startat.

Familjen är en otroligt viktig del för mig och kommer alltid i första hand. Detta är inget som jag tvingat mig till att tycka, så har det alltid varit, och jag märker också att när familjen går först i mina prioriteringar, då mår jag bättre.

Även i min "första" familj från min uppväxt betydde gemenskapen otroligt mycket. Vi gjorde många saker tillsammans och vi-känslan var alltid tydlig. Detta skapar en trygghet i grunden och som barn tror jag att detta är mycket viktigt. Helt säkert kan man finna denna trygghet på andra sätt, men att finna den i sin familj ger en bra bas att utgå från.

Min fru Anna och jag har alltid varit noga med att ta tid för barnen. Fram till i år har vi båda sett till att inte behöva arbeta heltid. Detta ger ju självklart ekonomiska konsekvenser, men vi har sett det viktigt att finnas där för dem. Vi har valt närvaro framför pengarna.

Närvaro betyder ju dock inte alltid att man är tillgänglig bara för att man finns i rummet. Vi vet ju alla (eller?) hur lätt det är att fastna i arbete, mail eller annat i t.ex. datorn som gör att man säger de tråkiga orden: "Vänta lite, jag ska bara..."

Tillgänglighet är något jag vill prioritera när det kommer till familjen. Att finnas där, vara närvarande och så lite som det är möjligt säga den där Alfons-meningen...

Nu börjar jullovet och vi kommer vara lediga tillsammans i tre veckor. Ibland är det intensivt, ibland bråkar vi, men framförallt är det mycket roligt och oftast underbart.

Jag älskar min familj, och det vill jag fortsätta att få möjlighet att göra. Detta är viktigt för mig.

Idag har vi satt upp vår gran. Då är julen nära!
Njut i kylan och värm kroppen med lite glögg!

/Marcus