"Divisi ma sempre uniti"

"Divisi ma sempre uniti" - så var texten på det halsband i form av ett hjärta som man kunde dela. Vi bar var sin del som ett tecken på vår kärlek till varandra. Orden betyder ungefär: "Delade men alltid tillsammans". Vi bodde inte tillsammans, umgicks inte alltid. Men alltid tillsammans. Sammanhållna av kärlek.

Jag pratar självklart om min då blivande fru som jag nu är gift med. Tillsammans försöker vi nu leda våra tre barn framåt i livet. En spännande resa. Just nu är vi mer tillsammans än delade. Också detta underlättas av kärlek.

Meningen "Divisi ma sempre uniti" har vi under den senaste tiden istället använt i böcker som tillhör vänner. Då har det varit vid ett eller kanske två tillfällen i samband med bröllop, och böckerna har varit gästböcker. "Skriv något trevligt i boken innan ni lämnar...", brukar man bli tillsagd. Ja, vi blev ganska nöjda när vi kom på att denna lilla mening även är mycket passande i sammanhang som detta.

När jag häromveckan satt och läste min fars blogg, så dök meningen upp igen. Men då i svensk tappning: "De var evigt förbundna, men åtskilda." Detta finns skrivet i julnovellen "Under granarna var allt vitt".

Återigen fick jag idag i samband med min far tankarna till detta lilla stycke. Vi satt nämligen och kommunicerade med varandra. Som vanligt ett samtal med varm ton, blandat med lätt underton av humor och besserwisserhet. Det känns alltid skönt med sin far närvarande, nåbar för tankar och öppen för reflektion.

När vår fyraåring Måns började prata, så slog jag på ljudet på Skype så att pappa PA skulle kunna höra. Vi satt alltså vid våra datorer uppkopplade via nätet. Hans mikrofon var trasig, men han hörde oss. Genom att skriva som svar så kunde även han delta i vårt samtal. Helt närvarande, här och nu.

En underbart konstig känsla när man tänker på det. Vi var här. Han där. Tillsammans. Inte bara i tanke, även på något sätt fysiskt.

"Divisi ma sempre uniti"

Denna relation har vi med många som står oss nära. Barn, fru/man, föräldrar, syskon och vänner. En härlig tanke, samtidigt ett stort ansvar som vi måste värna om. Värna om "uniti", så att det inte bara blir "divisi".

/Marcus