Motivation

Motivation är för människan som bensin är för bilen. Det som driver oss framåt.

I skolan pratar vi ofta om vikten av att förstå elevernas inlärningsstil. Vi måste förstå hur eleven lär sig bäst genom att lyssna, känna, se, pröva o.s.v. Detta ligger dock som steg nummer två. Det första viktiga steget för oss lärare är motivation. Att skapa ett intresse kring den kunskap vi ska hjälpa eleven att ta in och bearbeta. Vi behöver ibland "övertala" (lura om man vill) eleven att just den kunskap vi ska jobba med idag, är bra för dem. Ungefär som bilförsäljaren som får oss att tro att just den bilen är den enda som vi behöver av alla bilar.

"Allt i skolan kan inte vara roligt!", kan man höra från vissa lärare, ibland även föräldrar och andra. Visst, det kan jag hålla med om. Men allt vi gör på lektionerna ska vara intressant ur elevens perspektiv, och var går då gränsen mot roligt? För en sak är jag säker på: Inget som vi gör på lektionerna får vara tråkigt! När det är tråkigt, så har vi helt tappat greppet om att kunna motivera till inlärning.

Ett annat citat som jag inte gillar, men tyvärr hör ibland är: "Idag kunde vi nästan struntat i att ha lektion, för eleverna var helt ointresserade och omotiverade!" Det är ju dock precis detta som är en av lärarnas grundläggande uppgifter. Att skapa ett intresse och att motivera eleverna. Oavsett vilka faktorer som påverkar elevernas status för tillfället. Vi måste förstå och kunna hantera det som gör eleverna trötta, okoncentrerade, tankspridda m.m.

När man funderar över motivation så är det ju egentligen ganska enkelt att sätta fingret på det. Som för mig själv med att skriva i bloggen. Ibland blir jag motiverad att skriva flera gånger i veckan, och ibland tar det nästan två veckor mellan inläggen. Varför? Jo, det beror ju på vad det är som motiverar mig att skriva. Jag är inte så intresserad av att skriva om vad som händer varje dag i det (för mig) vanliga livet. Eller att klaga på vad någon annan (med ett annat perspektiv) har skrivit för (ur mitt perspektiv) dumheter i någon artikel, blogg etc. Jag vill skriva om tankar som rör mig, påverkar min inre utveckling och som sådant som jag kan behöva skriva ner för att ibland förstå. Det motiverar mitt skrivande.

Vad motiverar oss i livet?

När det gäller motivationen som på måndag morgon får vissa att gå till jobbet och brist på motivation som får andra att ligga kvar (och då menar jag inte personer som är sjukskrivna av olika anlednignar) samtidigt som man övertalar sig själv att man har lite väl ont i halsen, eller mycket väl kan tänka sig att ha feber och då istället ligger kvar i sängen. Vilken motivation är det som saknas? Intresse för sitt arbete? Meningsfullheten i det man gör? Nyttan för andra (om man nu bryr sig om det)? Varför klarar många av att motivera sig (själv) för att gå framåt i livet, medans vissa väljer att ligga kvar? Pengar som motivation räcker säkert långt, men hur långt?

Jag skulle gärna bli expert på att motivera andra. Detta är en av mina många drömmar för framtiden, att som någon slags "coach" jobba med motivering och målskapande. Att på något sätt hjälpa andra människor att gå framåt i livet genom att hjälpa personen själv att hitta vad som är viktigt för den egna individen.

Som ett led i att hitta min motivation i vardagen så har jag ju som tanke att skapa ett "Balanserat styrkort" för mig själv. Jag har dock stött på ett problem i detta. Jag behöver nämligen forma någon slags övergripande vision för mitt eget liv innan jag fokuserar på mina personliga delar (familj, arbete, fritid, ekonomi osv). Vad är min vision? Att leva? Att må bra och känna sammanhang i det jag gör? Att utvecklas som individ i min värld?
Återkommer kring detta.

/Marcus

"Divisi ma sempre uniti"

"Divisi ma sempre uniti" - så var texten på det halsband i form av ett hjärta som man kunde dela. Vi bar var sin del som ett tecken på vår kärlek till varandra. Orden betyder ungefär: "Delade men alltid tillsammans". Vi bodde inte tillsammans, umgicks inte alltid. Men alltid tillsammans. Sammanhållna av kärlek.

Jag pratar självklart om min då blivande fru som jag nu är gift med. Tillsammans försöker vi nu leda våra tre barn framåt i livet. En spännande resa. Just nu är vi mer tillsammans än delade. Också detta underlättas av kärlek.

Meningen "Divisi ma sempre uniti" har vi under den senaste tiden istället använt i böcker som tillhör vänner. Då har det varit vid ett eller kanske två tillfällen i samband med bröllop, och böckerna har varit gästböcker. "Skriv något trevligt i boken innan ni lämnar...", brukar man bli tillsagd. Ja, vi blev ganska nöjda när vi kom på att denna lilla mening även är mycket passande i sammanhang som detta.

När jag häromveckan satt och läste min fars blogg, så dök meningen upp igen. Men då i svensk tappning: "De var evigt förbundna, men åtskilda." Detta finns skrivet i julnovellen "Under granarna var allt vitt".

Återigen fick jag idag i samband med min far tankarna till detta lilla stycke. Vi satt nämligen och kommunicerade med varandra. Som vanligt ett samtal med varm ton, blandat med lätt underton av humor och besserwisserhet. Det känns alltid skönt med sin far närvarande, nåbar för tankar och öppen för reflektion.

När vår fyraåring Måns började prata, så slog jag på ljudet på Skype så att pappa PA skulle kunna höra. Vi satt alltså vid våra datorer uppkopplade via nätet. Hans mikrofon var trasig, men han hörde oss. Genom att skriva som svar så kunde även han delta i vårt samtal. Helt närvarande, här och nu.

En underbart konstig känsla när man tänker på det. Vi var här. Han där. Tillsammans. Inte bara i tanke, även på något sätt fysiskt.

"Divisi ma sempre uniti"

Denna relation har vi med många som står oss nära. Barn, fru/man, föräldrar, syskon och vänner. En härlig tanke, samtidigt ett stort ansvar som vi måste värna om. Värna om "uniti", så att det inte bara blir "divisi".

/Marcus

Ett citat värt att tänka på...

Detta lilla citat föll över mig när jag öppnade min kalender idag. Bra tycker jag och mycket tänkvärt:

"Endast en sak behöver ändra på sig för att vi ska uppleva lycka i våra liv - var vi fokuserar vår uppmärksamhet."
(Greg Anderson)

/Marcus

En härlig helg

Mitt "jullov" kunde inte slutat mycket bättre. Det blev en helg tillsammans med familjen. Lördagen ute i det underbara vinterlandskapet och söndagen inne i en idrottshall mitt i Halland.

Lördagens underbara väder såg vi till att utnyttja till fullo. Strax före lunchtid åkte barnen, en kompis till Max och jag ut till Smarholmen i Vallda. Där mötte vi upp med familjen Cullberg som var laddade med både pulka och vagn.

Isen låg tjock i badviken. Med oss hade vi korv med bröd, varm choklad, kaffe och gott om kläder. Vid den gamla betongbadbryggan gjorde vi upp eld vid iskanten, och njöt i den strålande ( men inte så värmande ) solen. Jo, värmde gjorde den allt, men mest på insidan. Ljuvligt att vara vid havet när det är vinter, lugnt och vackert.

I nästan 4 timmar höll vi oss på gränsen mellan land och hav, med solen vaktande på den blåa himlen. Till slut sa både kinder och tår ifrån, och alla var överens om att det var dags för hemfärd. En utflykt vi gärna gör om, och om det inte blir tillfälle, så kommer vi att minnas med glädje. Tack Oskar för denna strålande idé!

Kungsbacka-Postens fotograf hade också han hittat ut till viken, så har vi tur (?) så kanske vi finns med i tisdagens exemplar.

Söndagen blev också en familjedag. Nu fick även Anna följa med, och vi begav oss ner till Slöingehallen söder om Falkenberg där vår dotter Moa skulle spela fotboll. Fotboll, tjejer och massor av föräldrar kan verkligen skapa en härlig atmosfär. I nästan 5 timmar satt vi i den stora idrottshallen, på den lilla läktaren, och hejade på de tre Tölölagen som spelade mot tre andra hallandslag.

När cupen var slut hade Moas lag kammat hem segerna och glädjen var total. Som grädde på moset hade Moa lagt den sista och avgörande straffen i finalen. Tänk vilken stolthet och glädje man kan känna efter en dag i en idrottshall...

Att kunna släppa alla "måsten" och bara göra något, vad som helst, tillsammans med barnen, det är frihet. Jag är väl medveten om att alla varken kan, hinner eller får denna frihet. Därför känns det oerhört lyckosamt att få vara jag denna helg. Tack för det!

Nu är lovet slut och imorgon ska jag börja arbeta igen. Just nu känns detta ganska segt, men jag vet att det blir bra när jag väl kommer till min skola imorgonbitti.

Vi hörs!

/Marcus

Min hälsa och jag

Varje dag träffar jag elever i samtal om hälsa. Vad som är bra för oss själva och vad som är bra för andra; brukare, vårdtagare, patienter eller vad vi nu kallar dem. Tyvärr känner jag ibland att jag inte alltid lever som jag lär. Och när det kommer till hälsa så grämer det mig mer än mycket annat.

Det finns många delar av hälsa och grundläggande brukar vi dela upp dessa i fysisk, psykisk och social hälsa. Att man mår bra är en viktig del i livet och en förutsättning för att vi ska orka och klara av att arbeta med olika saker och att möta människor. Vi kan ju självklart klara oss med ohälsa under en kortare period i livet, men om denna period blir för lång så blir ohälsan destruktiv.

Alla delar av hälsa är viktiga att underhålla, men den som vi oftast pratar om är den fysiska. Kanske för att denna är lättare att känna efter hur den är, men kanske också för att den är lättast att göra någonting åt. Det går dock inte att bara fokusera på den fysiska hälsan, och definitivt är det så att fysisk, psykisk och social hälsa påverkar varandra. Till det bättre eller till det sämre.

Om jag ska sätta fingret på min egna hälsa, då är den mycket bra psykiskt. Jag känner mig pigg i knoppen, och stark rent mentalt. Även socialt känns det bra, men där kan jag ibland påverkas av att jag inte orkar. Här blir kombinationen social och fysisk hälsa väldigt tydlig. Jag är inte i samma bra form just nu som jag varit tidigare, och då orkar jag inte alltid heller hålla uppe min sociala sida och möta andra människor på det positiva och tillmötesgående sätt som jag önskar.

Det är väldigt lätt för mig att se vad som ligger till grund för min fysiska hälsa. Här kan man tydligt se tre stora delar som påverkar: Kost, sömn och motion.

Sedan vi fick vår dotter som i år fyller 11 år, har jag blivit mycket bättre på att äta rätt. Bra frukost, lunch, frukt emellan och middag. Under de bästa perioderna har kvällsmackan uteblivit, och detta påverkar inte bara magens utsida, utan även sömnen. Grönt till maten kanske vi inte är bäst på, men i och med mitt arbete på en skola med härlig salladsbuffé i bamba (skolmatsalen) så har detta också blivit bättre de senaste åren. Nu ska jag väl ändå tillägga att grönsaker finns på bordet även hemma, tyvärr inte lika ofta de dagar jag är ansvarig för måltiderna.

Sömn är något jag måste blir bättre på. Det är dock sällan så att jag inte har tid för att sova, jag tycker bara att det är så tråkigt att erkänna att dagen är slut och att jag måste sova. Under flera år har det inte blivit mycket mer än 6 timmars sömn per natt, och detta är alldeles för lite. Jag behöver säkert nära 8 timmar för att min kropp ska vara nöjd. Hur ska man klara detta när man måste upp kl. 06.15 varje dag?

Mitt stora problem när det kommer till min fysiska hälsa är motion. Tyvärr så påverkar detta mig på alla möjliga sätt. Framförallt när det kommer till vikt och form. Kanske egentligen inte spelar så stor roll, men det är roligt att vara i rätt vikt och i bra form. Utan tvekan så kan min vikt påverkas flera kilogram upp eller ner beroende av hur mycket eller lite jag tränat under en vecka.

En vältränad person är en gladare person. För mig stämmer detta, och då blir det också viktigare att hålla sig i form. Jag orkar tänka mer, jag orkar prata mer och jag orkar möte mer människor. Helt klart är träning något som påverkar min totala hälsa: fysiskt, men även psykiskt och socialt.

I min självanalys och målformulerande för 2010 så är hälsan och framförallt motion en viktig del. Jag återkommer till detta när jag ska börja utforma mitt "Balanserade styrkort". Nästa del att titta närmare på är min fritid. Vad gör jag av den tid som inte går till familj (kanske är detta en del av min fritid), jobb och sömn?

Idag har vi vaknat i ett underbart vinterlandskap. Det snöade nästan 30 centimeter här i Kungsbacka i natt, och det var lätt och mjuk snö. Jag är lite stel i ryggen sedan vi var i Klövsjö, men kunde ändå inte låta bli att skotta. På något sätt är det skönt att bara stå och ösa snö.

Imorgon ska Måns börja på dagis. Han är fyra år och hans dagmamma har blivit tvungen att sluta. Måns har sett fram emot morgondagen väldigt mycket, och det ska bli oerhört spännande att få följa med honom till hans dagis.

God fortsättning på det nya året!

/Marcus