Påskafton vid havet på Ängön

Sovmorgon (nästan iallafall), Påskpromenad och massor av mat samt fika.
Toppen!

Staden i mitt hjärta

En snodd melodi med en härlig text. Mats på Mix Megapol är ett geni!

IT och livet

Delar av senaste veckan tillbringade jag i Stockholm tillsammans med fem kollegor från skolan. Vi var på konferens som behandlade 'IT i skolan'. Många inspirerande föreläsare att lyssna på och vi fick många goda tankar och idéer för vårt eget IT-arbete. Tyvärr så har vi inte riktigt hängt med i denna utveckling och datorer, med allt som kommer till, är inget vidare integrerat i vår verksamhet. Sen måste man dock komma ihåg att den tekniska utrustningen bara är skalet av det hela. Det viktigaste är innehållet av hur man organiserar verksamheten och vad man gör av alla möjligheter. Kanske man inte ens når målen i kurserna bättre, men man vidgar begreppen och gör eleverna allt mer rustade för att klara sig bra i livet. En stor del av uppdraget.

Som exempel på vilka barn det är som kommer till skolan och hur vana många av dem är med den nya tekniken så visade en föreläsare ett klipp där hans 2-åriga dotter startade och låste upp en iPhone innan hon valde rätt App och startade det valda spelet. Imponerande! Vi ska vara förberedda på och kunna hantera denna kompetens hos barnen.

Om du själv har en iPhone och tycker det är lite krångligt att använda den, då har jag hittat en liten instruktionsfilm som kanske kan hjälpa dig. Faktiskt så är instruktören även här ca 2 år:



Man kan tycka vad man vill om detta, men sanningen är att dagens barn föds in i och tar för givet den verklighet som många av oss andra blivit tvungna att acceptera och lära oss. Dagens otroliga tekniska utveckling har framförallt flyttat in en stor del av världens bibliotek och en ännu större mängd kunskap till internet. Detta gör ju att vi till och med har tillgång till de flesta av svaren på våra frågor i mobilen som oftast inte ligger längre bort än vår egen ficka...

Till sist...
Idag var jag och hälsade på en väldigt nära släkting och mycket god vän till mig som kanske inte riktigt mår som han förtjänar. Hans ord kommer jag dock alltid att bära med mig och försöka leva upp till: "Det gäller att försöka leva så länge som möjligt, och att göra det så bra man kan!".

/Marcus

"Jag hatar snö!"

När 11-åringen vaknar en fredag i mars och uttrycker "-Jag hatar snö!", då vet man att det varit en lång, kall och snöig vinter. Självklart har vi alla väntat och längtat efter våren. Moa vill ha fram studsmattan, Max vill spela bandy på altanen och Måns behöver träna på cykeln.

För min del handlar det mest om längtan att få börja greja med båten och Anna hoppas att vi (läs: jag) ska börja fixa i trädgården. Allt detta kommer hinnas med mellan fotbollscuper, gymnastikträningar och andra måsten. För dessa blir mindre jobbiga nu när dagarna blir ljusare, längre och varmare.

Idag var vi i Falkenberg och tittade på när Moas trupp tävlade i gymnastik (matta, fristående och trampett). Det gick väl sådär, men det är härligt att se den positiva och glada sociala samvaron i laget kombinerat med full fokus när de väl står där för att utföra sin konster. När det närmade sig slutet smet grabbarna och jag iväg till Skrea strand för att titta lite på havet. Ca 10 grader, blå himmel och nästan ingen vind. Ibland är allt fullständigt bra.

Grabbarna lekte på och runt lekplatsen (man anar dem i skuggorna) och jag hittade en mjuk och torr plats på sluttningen mot stranden. Ryggläge, värme och lugn.

Ibland får man passa på att njuta av livet och för en stund koppla bort allt annat. Kanske man behöver det här för att bättre klara av det där andra som är en stor del av livet, men som man ofta skulle vilja välja bort. Kan ju dock vara det omvända, precis som med vår avsky mot snö och längtan efter våren. Vi kanske behöver kalla och snöiga vintrar för att verkligen kunna njuta av våren. På samma sätt som vi behöver motgångar i livet för att fullkomligt kunna njuta av det fina och sköna.

Jag ska fortsätta njuta av denna härliga vårdag. Studsmattan är precis uppbygd och barnen skrattar så de kiknar när de hoppar tillsammans, man blir själv glad och upprymd. Samtidigt fylls tankarna med bilder av sjuka nära, Japan och Libyen.
Livet är dynamiskt.

/Marcus

En titt på framtiden

Den senaste tiden i livet har verkligen varit som en torktumlare. Det man dock måste se, är att man är just det - i livet. Man måste vara bra på att ta tillvara på livet, se vad som är viktigt och göra allt detta så bra man kan. För sig själv, men kanske framförallt för de runtomkring. Hur? Ja, det är ju faktiskt väldigt olika. Man uppskattar olika saker med livet, men det viktigaste är väl ändå att inte vänta. Att göra det nu! Carpe Diem...

Den senaste tiden i livet har verkligen fått mig att fundera på framtiden. Vad vill man egentligen hålla på med? Hur vill man göra det? Var vill man göra det? Har kanske inte svar på alla mina frågor, men jag tror att frågorna är viktiga för att komma frammåt i livet och känna att man får ut det man vill av det. Att inte vänta.

Jag läste häromveckan en bokbaksida som jag i resten av mitt liv kommer att ha som en motbild av hur mitt liv ska se ut. Boken som har denna baksida är skriven av Henrik Tikkanen och har titeln "30-åriga kriget". En del av denna baksida lyder så här:
"Kriget i Finland är slut. Men kvarglömd på sin post står soldaten Viktor Käppärä och hittas först tjugo år senare."
Min första reaktion när jag läste detta var att skratta, men jag svalde snart skrattet då jag insåg hur tragisk denna liknelse med människors liv skulle kunna vara. Att stå på samma plats i tjugo år, utan att veta sanningen. Nu kan man visserligen tycka att Viktor Käppärä kände att han hade en mening i livet och då kanske det kan ses som okej. Men jag vill, för min egen del, inte känna att man i sitt liv har lagt tjugo år i onödan. Hellre då att jag är onödigt rastlös och vågar öppna nya dörrar som för mig vidare i livet.

Var för detta mig? Det vet jag inte. Ännu.

Att kunna dela och njuta av livet tillsammans med familj och vänner måste ligga som prio ett. Att jobba för att nå upp till detta mål är prio två. Att njuta av livet innebär också att man mår bra och detta måste också finnas som en förutsättning, därför måste kost och motion ligga som prio tre.

Det går samtidigt inte bara att leta efter nya saker i livet som gör att man mår bättre, man måste samtidigt stanna upp och se vad man har. För min del handlar detta om en underbar familj att leva med, fina vänner att prata med, ett bra jobb med värdefulla uppgifter och en bra fritid med  fotboll, segelbåt, poker och det fina huset.

På fredag är det Eriks begravning. Jag har svårt för begravningar, men denna kommer samtidigt att kännas viktig. Viktig för Erik och viktig för oss som är i livet. Det går nog inte en dag utan att jag tänker på Erik och hans Annika. Hon är en otrolig människa som nu gör ett fint och ofattbart jobb med att planera sin kärestes begravning.

Och för oss alla: Ta tillvara på livet. Nu!
/Marcus

Livet är en bergochdalbana eller Till minne av en vän

Jag har även skrivit ett inlägg på min pokerblogg som är ett minne från en av de sista gångerna vi träffades och hade roligt tillsammans...

Länk: Livet är en bergochdalbana eller Till minne av en vän

Inatt efter jag skrivit detta gick jag in på Eriks Facebooksida, läste igenom alla fina ord som vänner har skrivit. Sedan kikade jag in i hans olika fotoalbum. Ett tips för er som sörjer och saknar de roliga kommentarerna och skruvade tankarna: Titta på bilderna och läs hans kommentarer. Jag lovar att man kommer börja skratta...

Sorg och glädje, blandat.

Vi ses!
/Marcus

En vän

Saknad och sorg.
En väns tid är slut och man vet inte när vi ses igen. Saknad och sorg hos många.

En av de vänner som under min tid som barn var en av mina bästa kompisar har idag lämnat livet på jorden efter en allt för kort tid. På bara några månader har en man, mitt i sitt liv, gått från frisk, framgånsrik och älskad till sjuk och svag. Imorse tog cancern hans liv. Saknad och sorg hos många.

Jag vet inte varför, för ingen kommer att läsa det, men det första jag gjorde när jag fick beskedet var att i chatrutan på Skype skriva till honom:

"Många vägar i mitt liv har påverkats av dig när vi var små. Jag kommer alltid minnas dig som en stor vän, en glädjespridare och modig. På brädan eller på de hemmagjorda styltorna valde vi en egen väg skild från många andras. Du fortsatte den vägen och gjorde det du tyckte var kul. Detta gav dig framgång i livet, i jobb och i kärlek. Jag kommer alltid att minnas dig som en vän!"

Många tårar kommer att falla och många frågor kommer att ställas och oftast förbli obesvarade, men en sak är säker: Varje gång vi tänker och pratar om vår saknade vän, så vet vi att han förmodligen, just nu, befinner sig i ett snöbeklätt landskap och med solen som närmsta åskådare tar han fart ut i luften och snurrar en backflip som följs av en klockren landning. Sån var han. En modig, vänlig glädjespridare.

Saknad av många. Vila i frid!