"Jag hatar snö!"

När 11-åringen vaknar en fredag i mars och uttrycker "-Jag hatar snö!", då vet man att det varit en lång, kall och snöig vinter. Självklart har vi alla väntat och längtat efter våren. Moa vill ha fram studsmattan, Max vill spela bandy på altanen och Måns behöver träna på cykeln.

För min del handlar det mest om längtan att få börja greja med båten och Anna hoppas att vi (läs: jag) ska börja fixa i trädgården. Allt detta kommer hinnas med mellan fotbollscuper, gymnastikträningar och andra måsten. För dessa blir mindre jobbiga nu när dagarna blir ljusare, längre och varmare.

Idag var vi i Falkenberg och tittade på när Moas trupp tävlade i gymnastik (matta, fristående och trampett). Det gick väl sådär, men det är härligt att se den positiva och glada sociala samvaron i laget kombinerat med full fokus när de väl står där för att utföra sin konster. När det närmade sig slutet smet grabbarna och jag iväg till Skrea strand för att titta lite på havet. Ca 10 grader, blå himmel och nästan ingen vind. Ibland är allt fullständigt bra.

Grabbarna lekte på och runt lekplatsen (man anar dem i skuggorna) och jag hittade en mjuk och torr plats på sluttningen mot stranden. Ryggläge, värme och lugn.

Ibland får man passa på att njuta av livet och för en stund koppla bort allt annat. Kanske man behöver det här för att bättre klara av det där andra som är en stor del av livet, men som man ofta skulle vilja välja bort. Kan ju dock vara det omvända, precis som med vår avsky mot snö och längtan efter våren. Vi kanske behöver kalla och snöiga vintrar för att verkligen kunna njuta av våren. På samma sätt som vi behöver motgångar i livet för att fullkomligt kunna njuta av det fina och sköna.

Jag ska fortsätta njuta av denna härliga vårdag. Studsmattan är precis uppbygd och barnen skrattar så de kiknar när de hoppar tillsammans, man blir själv glad och upprymd. Samtidigt fylls tankarna med bilder av sjuka nära, Japan och Libyen.
Livet är dynamiskt.

/Marcus