IT och livet

Delar av senaste veckan tillbringade jag i Stockholm tillsammans med fem kollegor från skolan. Vi var på konferens som behandlade 'IT i skolan'. Många inspirerande föreläsare att lyssna på och vi fick många goda tankar och idéer för vårt eget IT-arbete. Tyvärr så har vi inte riktigt hängt med i denna utveckling och datorer, med allt som kommer till, är inget vidare integrerat i vår verksamhet. Sen måste man dock komma ihåg att den tekniska utrustningen bara är skalet av det hela. Det viktigaste är innehållet av hur man organiserar verksamheten och vad man gör av alla möjligheter. Kanske man inte ens når målen i kurserna bättre, men man vidgar begreppen och gör eleverna allt mer rustade för att klara sig bra i livet. En stor del av uppdraget.

Som exempel på vilka barn det är som kommer till skolan och hur vana många av dem är med den nya tekniken så visade en föreläsare ett klipp där hans 2-åriga dotter startade och låste upp en iPhone innan hon valde rätt App och startade det valda spelet. Imponerande! Vi ska vara förberedda på och kunna hantera denna kompetens hos barnen.

Om du själv har en iPhone och tycker det är lite krångligt att använda den, då har jag hittat en liten instruktionsfilm som kanske kan hjälpa dig. Faktiskt så är instruktören även här ca 2 år:



Man kan tycka vad man vill om detta, men sanningen är att dagens barn föds in i och tar för givet den verklighet som många av oss andra blivit tvungna att acceptera och lära oss. Dagens otroliga tekniska utveckling har framförallt flyttat in en stor del av världens bibliotek och en ännu större mängd kunskap till internet. Detta gör ju att vi till och med har tillgång till de flesta av svaren på våra frågor i mobilen som oftast inte ligger längre bort än vår egen ficka...

Till sist...
Idag var jag och hälsade på en väldigt nära släkting och mycket god vän till mig som kanske inte riktigt mår som han förtjänar. Hans ord kommer jag dock alltid att bära med mig och försöka leva upp till: "Det gäller att försöka leva så länge som möjligt, och att göra det så bra man kan!".

/Marcus

"Jag hatar snö!"

När 11-åringen vaknar en fredag i mars och uttrycker "-Jag hatar snö!", då vet man att det varit en lång, kall och snöig vinter. Självklart har vi alla väntat och längtat efter våren. Moa vill ha fram studsmattan, Max vill spela bandy på altanen och Måns behöver träna på cykeln.

För min del handlar det mest om längtan att få börja greja med båten och Anna hoppas att vi (läs: jag) ska börja fixa i trädgården. Allt detta kommer hinnas med mellan fotbollscuper, gymnastikträningar och andra måsten. För dessa blir mindre jobbiga nu när dagarna blir ljusare, längre och varmare.

Idag var vi i Falkenberg och tittade på när Moas trupp tävlade i gymnastik (matta, fristående och trampett). Det gick väl sådär, men det är härligt att se den positiva och glada sociala samvaron i laget kombinerat med full fokus när de väl står där för att utföra sin konster. När det närmade sig slutet smet grabbarna och jag iväg till Skrea strand för att titta lite på havet. Ca 10 grader, blå himmel och nästan ingen vind. Ibland är allt fullständigt bra.

Grabbarna lekte på och runt lekplatsen (man anar dem i skuggorna) och jag hittade en mjuk och torr plats på sluttningen mot stranden. Ryggläge, värme och lugn.

Ibland får man passa på att njuta av livet och för en stund koppla bort allt annat. Kanske man behöver det här för att bättre klara av det där andra som är en stor del av livet, men som man ofta skulle vilja välja bort. Kan ju dock vara det omvända, precis som med vår avsky mot snö och längtan efter våren. Vi kanske behöver kalla och snöiga vintrar för att verkligen kunna njuta av våren. På samma sätt som vi behöver motgångar i livet för att fullkomligt kunna njuta av det fina och sköna.

Jag ska fortsätta njuta av denna härliga vårdag. Studsmattan är precis uppbygd och barnen skrattar så de kiknar när de hoppar tillsammans, man blir själv glad och upprymd. Samtidigt fylls tankarna med bilder av sjuka nära, Japan och Libyen.
Livet är dynamiskt.

/Marcus