Allt upp och ner

Jag brukar ha som livsslogan: "Allt är möjligt!", men brukar för att helgardera mig lägga till: "...men ingenting blir som man har tänkt sig." I veckan fick jag reda på att mina föräldrar förmodligen kommer att gå skiljda vägar. Något som känns fruktansvärt tråkigt, även om man vet att det kan hända och att man ibland kunde se det komma.

Det som smärtar mig mest är dock sorgen hos människor som är mig nära. Det är så jobbigt att det gör ont. Det vill jag inte vara med om, samtidigt att jag ju vet att inget (eller en hel del) blir som jag har tänkt mig

Jag spelade även kvalfinal för att ta mig till poker-SM på Malta i slutet av september. Tyvärr så ville det sig inte, trots stor ledning under nästan hela turneringen... Tråkigt, men inte lika.

När allt runtomkring snurrar och man försöker samla sina tankar, då är det inte fel med den här kompisen som inte bryr sig mer än om att man är närvarande:

Vår lille hundkompis Iniesta.

Nu ska jag sova. Imorgon är en annan dag och då är allt möjligt igen!
/Marcus