Allt upp och ner

Jag brukar ha som livsslogan: "Allt är möjligt!", men brukar för att helgardera mig lägga till: "...men ingenting blir som man har tänkt sig." I veckan fick jag reda på att mina föräldrar förmodligen kommer att gå skiljda vägar. Något som känns fruktansvärt tråkigt, även om man vet att det kan hända och att man ibland kunde se det komma.

Det som smärtar mig mest är dock sorgen hos människor som är mig nära. Det är så jobbigt att det gör ont. Det vill jag inte vara med om, samtidigt att jag ju vet att inget (eller en hel del) blir som jag har tänkt mig

Jag spelade även kvalfinal för att ta mig till poker-SM på Malta i slutet av september. Tyvärr så ville det sig inte, trots stor ledning under nästan hela turneringen... Tråkigt, men inte lika.

När allt runtomkring snurrar och man försöker samla sina tankar, då är det inte fel med den här kompisen som inte bryr sig mer än om att man är närvarande:

Vår lille hundkompis Iniesta.

Nu ska jag sova. Imorgon är en annan dag och då är allt möjligt igen!
/Marcus

Vaken, utvilad och ganska pigg

...och tiden gick. Vår blev sommar, sommar blev sensommar och hösten står för dörren. Inte trodde väl jag att det som var så mycket i början av april, sedan skulle eskalera och bli övermycket, så mycket att man inte ens mäktade med att sätta sig ner för att skriva några rader i bloggen. Som lärare borde man väl kanske förstå att april och maj inte är de lugnaste månaderna på året. Har man då hoppats på under med klockan och planerat in för mycket annat vid sidan om så hjälper detta till att fresta på: Familjen, jobbet, resor, artiklar, arrangera pokertävlingar, spela själv och inte minst barnens fotboll och gymnastik...

Då kom sommaren: Semester, segling, vänner, Gotland, vila, lugn och ro tillsammans med familjen. Tänk vad vila gör gott för själen. Och faktiskt ännu mer gott när tiden före varit full av måsten. Trevliga och roliga måsten, men ändå måsten.

Nu är sommaren och semestern över, och familjen har lyckats ställa om (nästan iaf)till vardagens tidiga mornar och korta nätter. Vi är utvilade, så detta känns bra!

Sommaren avslutades med att något som "var som gjort" för oss trillade in i vårt liv förra veckan. Vi slog till! Inatt har pojkarna, vår nya hund Cocker spanielvalpen Iniesta och jag sovit i vår nya fina Malö:



Att ligga i en guppande båt och njuta av stillheten, mörkret och vindens vinande i masterna är ganska gott.

Vi har ännu inte gett något nytt namn till denna pärla. De förra ägarna döpte henne till Tholena efter sina barn Thomas och Lena. Vi är inställda på att hitta ett nytt, mer för oss, passande namn. Max förslag är Glenna. Varför inte? Ett annat bra är från kusinen Isabella: Mmm... (efter Moa, Max och Måns). Bra tycker jag. Det lutar nog dock åt Maja. Detta efter Taubes sång "Maj på Malö". Dessutom kan man ju då döpa dingen (den lilla båten som hänger på släp) till Maja-B.

Imorgon kommer eleverna till skolan. Då startar arbetet på riktigt och då fylls återigen vardagen av roliga måsten och dygnen blir för korta för att räcka till. Då är det dags att prioritera och fokusera på det viktiga: Familj och vänner.

Vi ses därute, eller här!
/Marcus