87 dagar till Göteborgsvarvet...

Att det nu "bara" är 87 dagar kvar tills Göteborgsvarvet går av stapeln i slutet av maj är både skrämmande och spännande. Skräckfylld förstjusning passar bra.

Det som gör det skräckfyllt är att det just är 87 dagar kvar, och att jag inte riktigt är på den nivån som jag hade önskat vara just nu. När man väl är framme på dagen för start i Göteborgsvarvet så blir det dock alltid en stor fest. Fullt med folk på och utmed banan och musikband som håller takten uppe. Jag längtar, och fasar...

Förra veckan var vi i Sälen för att åka skidor. Långa härliga skiddagar i högt tempo var målet, och så blev det. Sällan har jag varit så trött i benen efter några dagar "på ski", men det var ju också det jag ville. En vecka med intensiv benträning skulle ge mig en perfekt grund för vårens (jo, den är snart här...) hårda löpträning.

Vad hände då? Jo, väl hemma från Sälen faller jag, som de jämtländska björnarna, i dvala, knockad av en ruskig förkylning. Jobbade i och för sig i måndags, men under eget tvång. Väl hemma var det sömn som gällde. Perfekt att vara sjukskriven under sista OS-veckan skulle man kunna tro, men när OS går mestadels på natten och jag inte orkar vara vaken efter 23 och sover hela dagarna, då hjälper det inte...

Så denna veckan har aktiviteten på min löpträning varit som senaste tidens bloggande. Alltså väldigt låg. Idag är jag fortfarande hemma från jobb, men känner mig faktiskt lite bättre.

Imorgon blir jag hemma hur jag än mår, för barnens skola och förskola är fortfarande stängda pga snö på tak. Min fru ska dock jobba, hennes skolbarn ska med hjälp av bussar forslas till grannskolan. Kul lösning.

När jag bodde i USA så stängde alla skolor när det hade kommit ca 0,5 cm snö. Så vi har ändå en högre smärttröskel.

Nästa vecka ska jag vara fullt frisk igen. Och då ska här löpas! Håller tummarna...

/Marcus